Det kanske är några av er som undrar vad jag håller på med. Jag har ju inte varit så ofta här på bloggen sista tiden!
Så därför tänkte jag informera om att jag har mått ganska dåligt - och varför - men nu börjar jag hämta mig. Så jag hoppas att jag kan "fira" julhelgen på ett lämpligt sätt. Alltså inte ligga till sängs och sova hela dagarna med en massa Alvedon i kroppen...
Och så över till vad som har hänt mig! Sista tiden efter bakslaget i augusti har jag varit ganska vinglig och haft väldigt lätt att tappa balansen. Men precis till lucia så började jag känna mig riktigt hyfsad och kunde gå inne utan hjälpmedel och till och från bilen med stöd av en krycka. Någon längre sträcka gick dock inte, för jag måste vila mig, sittandes, efter bara 10-12 meter. Så på luciamorgonen gick jag upp jättetidigt, inte för att fira lucia utan för att besöka toan.
Vi har ju två badrum och det som är närmast sovrummet är "mitt". Rolle har det andra i hallen som sin. Till saken hör att mitt badrum är ganska smalt i början, men det finns plats för toa sen bidé, därefter en duschkabin och så ett stort handfat. Badkaret som fanns tidigare tog vi bort när vi installerade duschkabinen för ett antal år sen. Golvet är svart smårutigt och väggarna är målade med nått knottrigt. Alla skåp har svarta dörrar och det finns flera stora speglar.
Som jag berättade ovan är jag hela tiden ganska vinglig och halvsovandes tidigt på morgonen är naturligtvis värst. Så det som hände var att när jag skulle sätta mig ramlade jag rätt in i väggen mitt emot toan och sen åkte jag med ansiktet tryckt mot väggen ned till golvet.
Rolle, som sov djupt och som hör dåligt - och som naturligtvis inte har hörapparaterna på sig i sömnen - vaknade som tur var av mitt vrål och kom till min hjälp. Jag låg nämligen på golvet med vänstra benet intrasslat mellan toan och bidén. Efter en bra stund hade han dock fått mig befriad och liggandes på rygg så kunde han med vår personlyft få upp mig på toasitsen. Sen spenderade jag resten av dygnet samt dom närmaste 5 dagarna i sängen med Alvedon som tröst...
Till saken hör att jag äter blodförtunnande medel så att visa sig utomhus är inte att tänka på, folk skulle bli skräckslagna eller tro att Rolle slagit mig. Till att börja med såg jag bara ut som en koala, men när dagarna gick blev det bara värre och värre. Att hela vänstra benet var blått gjorde ju inte så mycket, men att hela vänstra delen av ansikte och hals var mörkt lila och att jag hade en mörk bula stor som ett ankägg i pannan har gjort att jag håller mig ifrån besökare. Inte så kul så här till jul. Som tur är har vi inte bjudit hit någon i år beroende på att jag varit lite krasslig...
.jpg)
